Nyårslöften!

  1. Sluta röka.
  2. Börja på gym.
  3. Springa Tjejmilen i Stockholm 2017.
  4. Bli vegetarian.
  5. Bara handla ekologiskt.
  6. Cykla till Nybban, varje gång jag ska veckohandla. (Bilfan får stå.)
  7. Sluta fisa! Det vet ju alla att sådana gaser bidrar ju till klimatförändringen. Måste helt enkelt rapa mer… för det är väl bara lite koldioxid. Fan… det är ju inte heller bra.
  8. Sluta äta och sluta andas. (Se punkt 7)

Hehe…. nån som trodde på detta? Hurtbulle- och klimattemat? Njääää… nån måtta får det fantamig vara. Jag tänker inte sluta med mat och jag tänker inte sluta med Bubbel. Jag älskar mat och Bubbel. Allt i en härlig sörja.

DOCK!

Har Stephan och jag kommit fram till att en halvtimmes rask promenad om dagen duger. Vi följer i vår grannes fotspår… Birgers! Han är 80+ och han går minst en timme om dagen och det vore väl fan om inte vi ungdomar skulle kunna klara hälften.

Over and out/Mamselamsen, sjukt lat.

Äntligen sket farmor….

… efter fjorton dagars förstoppning!

Det krävdes kaffe, Alvedon, nässpray och en hel hög uppmuntrande tillrop från maken, innan jag kom in i duschen. Asjobbigt, jätteskönt och sen asjobbigt igen. Satan i gatan vad man fryser när man stänger av duschen och sen går ut ur kabinen för att torka av sig. Dock drämde jag till rejält… ska jag bli fräsch, ska jag bli det med bravur. Jag invigde julbodylotionen!Nu när värmen har börjat stiga i min förkylda lekamen, sprider sig en doft av kaffe över huset. Jag får verkligen se upp, så inte Stephan börjar slicka mig på armarna, för det doftar ljuvligt. Jag känner mig som en smaskig ”body barista”… och nån ska ju vara det.

Over and out/Mamselamsen, tillbaka i soffhörnet.

Mellandagsmys!

Juldagarna är över och jag höll mig någorlunda på benen. Vad jag gjort! Firat här och firat där… gett bort och fått julklappar… ätit förhållandevis måttligt… busat med barnbarn och hört om miraklet när K. fick möta Markus och Martinus. Snacka om att tindra med med ögonen. Camilla höll i julfirandet i år… 2 gånger!

Nu är vi hemma och jag har århundrandets praktförkylning, av typen ”man cold!.Så då fattar alla hur jäkla sjuk jag är. Livet hänger på en skör tråd. Bá så Ni vet.

Trots näradödenkänsla, har jag laddat för duschen under hela förmiddagen och snart så… snart så. Jag fasar, för jag kommer att frysa häcken av mig efteråt. Men måste! Snorig näsa, stelt hår och intorkad febersvett måste väck, för en chans att må bättre.

Wish me luck!

Over and out/Mamselamsen, svag som få.

Klart!

Efter fjorton Valium och femtioelva andra nervlugnande saker (virtuella) fick vi ändå granen att lysa. Tur att Stephan alltid har en massa ”brahasaker” i verkstan. Typ ett gäng med extra med julgransbelysningar. Men nu står granen där och strålar lite ystert och vi smyger förbi på tå, så inga lampor ska dö. De är nämligen sjukt känsliga, de där små rackarna.

Sen gick jag ut för att fotografera Stephans nya ljusslingor. De var inte helt lätt, för när han hade satt upp och på dem… upptäckte han att de epilepsiblinkade. I blått! Blå är ingen julfärg… så det så, men det får väl gå för i år.

Alla ”julgranslådor” är nu utburna, men en lite sur Elsa ansåg å det bestämdaste att det kunde vänta, för hon hade precis hittat en favoritlåda. Lagom hög och lagom bred och den ville hon minsann behålla ett tag. Det fick hon inte!

Nu är vi klara för en lugn julafton, Stephan och jag. Det känns lite annorlunda/skönt, för vi har alltid haft familjen här. Men dagen efter det, bär det av. Stort julfirande hos Camcam och alla barn och barnbarn kommer att vara där.

Jag lutar mig tillbaka och knaprar lite på en mandelmussla… så här efter gómaten. Ska spela Bingolotto! Det har jag inte gjort på 15-20 år. Bara det, en upplevelse.

Over and out/Mamselamsen, helt slut

 

Told ya!

Stephan var inne i Nybro för att träffa sin lekkamrat och för att älta och välta vilka hästar som ska nå målsnöret först på V75. De vinner väldigt, väldigt sällan, men de verkar ha vansinnigt roligt när de slår sin kloka huvuden ihop och diskuterar vilka hästar som ska få leva och vilka som borde gå till slakt.. Hur som helst, Stephan kunde ju inte komma hem tomhänt. Oh no! En kasse med nya ljusslingor fick följa med hem och just nu håller han på att frysa rumpan av sig, när han spikar upp dem på bakre verandan.

Han är så gullig (Han skulle dö om han visste att jag kallade honom gullig, för själv tycker han att han är en karlakarl.), så jag ska stå beredd med rykande glögg när han kommer in, stelfrusen och förmodad genomgånget könsbyte. Medan han är ute, passar jag på att släpa runt på dammsugaren. Det är inte en månad för tidigt. Hehe…

Over and out/Mamselamsen,

Trist!

Terrorister, skjutningar, sprängningar, knivar, bilar som brakar in på julmarknader och dödar oskyldiga människor, våldtäkter och nu senast… flygplan kapat.

Det sägs att man ska stå pall och inte bli rädd eller dra sig undan, för risken att råka ut för liknande är minimal.

Men! Min eventuella längtan att åka utomlands minskar för varje hemskhet som händer. Att gå i fullproppade köpcentra eller andra ställen med stora folksamlingar går fetbort. Ja, jag drar mig för båda sakerna.

För mig räcker det att jag bara en stund innan terroristsprängningen som ägde rum i Stockholm för några år sedan… gick exakt där tillsammans med Millan. Mindre än en timme innan.

De där jävla terroristerna och annat löskefolk har lyckats. Tyvärr! Jag har blivit en väldigt misstänksam människa, som har koll på det mesta utanför husets väggar och det känns så himla trist.

Over and out/Mamselamsen

Sur som fan!

Idag var vi och köpte den sista julmaten. Vi var vid en vagn på torget som sålde delikatesser skitdyrt och Stephan fick syn på en smaskig rullsylta. Den låg där så snyggt paketerad och ropade… Ta med mig hem! Det fick den.

Nu på kvällskvisten skulle vi provsmaka syltan. Lite vörtbröd, sylta och döstark senap. Snålvattnet rann vid bara tanken, när vi stod vid skärbrädan.

Men vad upptäcker vi när vi öppnar förpackningen? Sylthelvetet är rå! Inte nog med att köttbiten var rå, den var svinaktigt dyr också… och det minsta man kan begära är väl att skiten är kokt.

Fan! Hade jag varit alkis, hade detta varit ett ypperligt läge för ett rejält järn. Men… nu dricker jag inte starksprit, så det får bli påtår på kaffet istället.

Over and out/Mamselamsen, svär så det osar.

Hemma hos oss!

En liten suddig filmstump om min mans julgalenskap. Tro mig… den är inte slut, för snart börjar reorna på alla julbelysningar och då kommer resten av uthusen att lysa som ”sola i Karlstad”. Han pyntar ute och jag pyntar inne… och inne är det inte mycket sämre/bättre. Ernst hade tindrat så där ystert med ögonen, som bara han kan, om han kom och hälsade på oss superbarnsliga gamlingar. En kort sekund kan man även se konturer av både Stephan och Elsa. Dessa linslöss.

Det finns de som säger ”less is more”. Skitlöjligt! ”More is more and more is merrier”. och vi älskar det.

Ledsen för alla oljud, det blir så när långtradare och mög kör förbi.)

Over and out/Mamselamsen, drar i sig lite glögg

Skrämmande!

För ett tag sedan pratade jag med en ung flicka och vi pratade om lite allt möjligt. På slutet av samtalet ställde jag frågan om vad hon ville bli när hon var stor… och fick svaret… kändis.

Kändis!

Jag hade kanske tänkt mig polis, musiker, advokat, sjuksköterska eller varför inte lokförare. Men inte kändis.

Är det kändis som unga människor vill bli idag? Inom vad spelar tydligen ingen roll… bara de blir sedda. I så fall är det inte konstigt att det finns folk som ställer upp i Paradis hotel, Ex on the beach och annat skit som sänds på TV. Känd eller ökänd spelar tydligen ingen roll.

I mitt huvud är det sorgligt, hur många unga människor idag inte känner sig sedda och viktiga. Jag skulle kunna skriva långa avhandlingar om varför jag tror att det blivit så, men jag har inte tid, för idag ska den sista julmaten inhandlas.

Over and out/Mamselamsen, konfunderad